Oktoberdrömmar.

hello-october

Bokmässan är över, och det är dags att vända fokus inåt. Själv tycker jag att dagarna går vansinnigt fort, och att kvällarna är så mörka att det är svårt att ta sig för något annat än att krypa ner i sängen. Vet inte om det är en följd av att bo på landet – det blir väldigt mörkt, men det är också ganska skönt att gå och lägga sig tidigare på kvällarna och vakna mer utvilad på morgonen. Jag har nu ”bara” två månader kvar av min fem månader långa arbetsfas med min Lerkaka-bok. Många frågar om jag ska vara klar sen, och svaret på den frågan är ju tyvärr nej. Men jag hoppas ha struktur på allt material, genomfört de flesta av de intervjuer jag vill göra och ha läst den mesta av referenslitteraturen. Hoppas också ha lagt in mitt manusutkast i Scrivener och lärt mig det programmet hyfsat. Sen ska det manuset få vila lite, som en deg som jäser. Det ska bli ganska så skönt. Vad längtar ni efter i oktober?

Vem är du, vem är jag, levande charader…

Winberg Anna5918

Tjoho! Boken är klar, och ute i handeln. Har redan fått en massa fina hurra-rop från fans som gillar den – skönt! Själv lever jag dock i ständig skräck över att någon ska känna sig utpekad som en viss karaktär. Det verkar som att många författare upplever samma sak – oundvikligt eftersom vi alla på ett eller annat sätt utgår från våra erfarenheter när vi skriver – även om man kryddar dem med rätt mycket fantasi.

Kommer min granne, som också har en hund som heter Folke (precis som Emmas jobbiga granne i boken) att tro att den karaktären är baserad på henne? Och jag känner ett flertal ”Susanne” (en karaktär som superlänge hette Kajsa, men sen kom jag och min redaktör på att hon var en Susanne), kommer de tro att jag baserat just den karaktären på dem? Min svärmor bodde hos mig för ett par år sedan när min man jobbade i Stockholm, men hon åt varken upp min choklad eller tände rökelse i tid och otid (hon är dock ganska förtjust i gröt till frukost) – tack och lov!

En annan vanlig fråga är om det är ”jag som är Emma”? Eller kanske om Emma är jag? Svaret är självklart ja! Men jag är ju Shirin och Dolly också. Precis som Shirin är jag oerhört svag för lyx – dyra nagellack, massagebehandlingar och vackra kläder: ja tack! Har dock aldrig tagit ett sms-lån i hela mitt liv, det är säkrare att låta Shirin göra det åt mig. Men jag uppfattas nog ofta av omvärlden som Dolly gör – pratar osammanhängande och snabbt, överdrivet intresserad av horoskop (på min möhippa i våras hade mina kompisar hyrt in i en astrolog, jag dog av lycka!), tycker att man kan amma precis var och hur man vill.

En del anekdoter i boken är faktiskt tillskruvade versioner av berättelser som läsare hört av sig och delat med sig av (och varit generösa nog att låta mig använda), men vissa, som när min kompis barn tappade den sprillans nya Iphonen i en toalett full av bajs, eller en annan vän som helt sonika fyllde en petflaska med vitt vin för att överleva ett barnkalas på Leos Lekland, är helt enkelt för extrema för att ta med – de känns för överdrivna trots att de är helt sanna – eftersom verkligheten faktiskt överträffar dikten.

Och hela grejen med att vara författare är ju att man utgår från sin fantasi – jag har till exempel aldrig satt min fot på ett lekland, och har inte heller några bonusbarn, så de kapitel som handlar om det är sprungna ur min fantasi. Så om du känner igen dig, eller kanske någon annan i en karaktär – slappna av, ingen av karaktärerna finns på riktigt. Däremot är tanken att alla ska kunna känna igen just sin egen kusin, barndomskompis eller brorsa i dem. Vi har väl alla en kompis som likt Amanda i boken vägrar att ta av sig solglasögonen inomhus? Och kanske någon faktiskt känner nån som fick värkar på en buss.

Så jag fortsätter att måla med linoljefärg och röja i mina blå IKEA-kassar, med naglar insmorda med kräm från Lancome och målade med Chanel-nagellack samtidigt som jag försöker baka något RAW-fika enbart baserat på dadlar samtidigt som jag begrundar Susan Millers senaste horoskop… Precis som Emma, Dolly och Shirin.

På bilden: En tvättäkta livsstilslögn. Ett ursnyggt foto tagit på mig av den fantastiske fotografen Ola Kjelbye när jag skulle vara med i en artikel i SvB för fyra år sedan (egentligen var jag nygravid och mådde illa hela tiden – men snygga bilder blev det!). Även ganska långt från dagens outfit bestående av noppig kofta och fläckig kjol…

Mot sydligare breddgrader…

höst7

Imorgon åker jag ner till Lund för att gästföreläsa på Förlags- och bokmarknadskunskapen, vilket brukar vara ett återkommande hedersuppdrag vid universitetet där varje höst. Ser fram emot att möta en ny klass med studenter och prata säljbarhet, omslagsdesign och vikten av en bra baksidestext.

 

Något nytt.

resa

Jag älskar den här bilden! Dessutom speglar den verkligen hur jag känner mig just nu. Jag researchar, läser och tänker – ”håller på” med mina brev. Det vill säga de dokument – brev, vykort, handskrivna kokböcker, kartor över utdikningar som på något sätt ska lägga en grund för kommande roman – den som ska handla om platsen där jag bor, Lerkaka 43 på östra Öland. Det här skrivprojektet är både det svåraste och mest lustfyllda jag ägnat mig åt hittills. Enormt många intervjuer som ska genomföras, forskare som ska letas upp och frågas ut och så formen – alla frågar vad det ska bli för typ av bok – och dessvärre (?) måste jag ge dem det knepiga svaret att jag 1) inte vet än 2) förmodligen blir det någon avancerad hybrid. Typ prosalyrik möter loggbok möter historisk utvandrarroman möter samtidsskildring med fokus på vårt korta liv på den här jorden. Men det kommer blir en bok. Den som väntar på något gott…

Kinsella for Evah!

Hemligheter_web

Kinsella_perfekta_web

Jag tycker så mycket om Sophie Kinsellas böcker, i synnerhet vissa av de fristående är så fulländande som feelgood-romaner tycker jag. Därför är jag SÅ GLAD att Printz Publishing ger dem ny kostym (signerad den alltid lika skickliga Sofia Scheutz, som även gör omslagen till mina feelgoodböcker), och nytt liv på svenska. Drottningen av brittisk feelgood förtjänar det verkligen!

Ett livstecken från livstilslögnen?

unnamed-2

Sitter i min vackra men stökiga sal och skriver. Öronbedövande (jo, faktiskt) fågelsång utanför. Väntar på en satt version (det vill säga inte en tjock utan en färdigtypograferad version) av min tredje bok. Har på något sätt lyckats knåpa ihop en fortsättning om Emma, Shirin och Dolly som ska komma ut i slutet av sommaren (omslaget ser ni ovan). Det känns oväntat bra, karaktärerna hade helt klart mer att berätta och det var spännande som författare att följa Shirin i bonusfamiljsbubblan och Emma när hon flyttar till landet och försöker leva  i  någon slags Ernst-illusion i mormors gamla villa utanför Kalmar. Själv sitter jag här och planerar ett bröllop medan gräsmattorna runt huset blir allt med vildvuxna. Det är helt enkelt mycket vi vill, men inte allt vi hinner. Men en bok ska i alla fall snart gå till tryck, fåglarna fortsätter sjunga ett tag till och snart är det sommar, helt oavsett hur lite eller mycket vi stressar. Och jag ser fram emot att låta läsarna ta emot den här boken och gå vidare mot nya skrivprojekt under sommaren.

Into the Wild.

Skärmavbild 2017-02-12 kl. 14.36.21Skärmavbild 2017-02-12 kl. 14.37.06Hur man överlever vintern, jaga solen oavsett väder, ut och gå.

Ett livtecken i februaridimman.

Skärmavbild 2017-02-12 kl. 14.34.10

Skärmavbild 2017-02-12 kl. 14.33.19

mitt glamorösa författarliv. jobb på en söndag, handduk i sängen där barnet kissade i sängen i fredags på det apfula gröna lakanet som är ett av typ två stora lakan vi äger, en strumpa, kaffet slut. MEN hembakade mackor med hemgjord marmelad (gjorda av min mamma, jag är ingen husmor!) med massor av smör, fleetwood mac ur datorns högtalare och ETT MANUS INSKICKAT TILL förlaget med det längsta följemail jag någonsin skrivit. alla författarkollegor vet känslan. som efter en stor tenta eller nåt! man är bara helt tom på ett extremt sätt. så, då får man väl fira med lite kallt kaffe och sen återgå till att städa, passa sjuka barn och typ sura över att det är gråmulet ute. men också vara såååå sjuuukt glad och nöjd i några veckor tills första redigeringsvändan inleds. nu kan man ändå bara vänta! #livsstilslögner#feelgood #mumlit

God jul!

konsumtions-julgran

God jul och gott nytt år! Önskar er god mat, lugn och ro, minimalt med konsumtion och att vi alla skänker så mycket tankar och pengar vi kan till alla oroshärdar i världen. Bildkälla: Ulrika Neldorin (Omställning Karlstad och redaktör för Ekoguiden Karlstad) har målat tavlan som en tolkning av bilden ”Konsumtionshierarkin”.

Kronobergs bokmässa.

zolqswh2xqucalmznbjr

På lördag kan du höra mig prata om Jungfruön och min fascination för Blå jungfruön på Kronobergs bokmässa i Växjö. Alltid lika kul att besöka min hemstad och framförallt denna bibbla där jag spenderat extremt många timmar mellan hyllorna i min ungdom. Ses på lördag!