Anteckning från planeten jorden våren 2020
Tidigare i våras kom jag på delad tredjeplats i en poesi-tävling anordnad av Det fria ordets hus i Växjö, med motiveringen: En fin text mitt i tiden men lika mycket som skriven då eller längre fram. Livet i en liten by som fortgår i sin egna takt när det stormar runtom den. Man ser berättarjaget titta ut genom fönstret, tänkandes högt. Dikten vinner på att läsas högt. Och livet pågår. Alltid. Överallt. Dikten jag skickade in har nu publicerats i Lokaltidningen i Växjö/Alvesta. Här kan du läsa den i sin helhet.
Anteckning från planeten jorden våren 2020
Blått strössel vid vägarna
Det var den veckan
stormen
snö långt in i mars
Det var det året jorden ville riva upp allt
Merkurius snurrade baklänges på himlen
Dag fick cancer, och Camilla
Björn fick tillbaka sin
och Kristinas man
Barnens leksaker drevs framåt i konstant utveckling
den äldste skulle ta simmärket Krabban röd
Nyss var tanden enbart ett anlag
nu redan tappad
Stålspikar från en annan planet föll som droppar genom rymden
det läste jag på text-tv
Vi i byarna föder våra barn
jag är också en av dem
De namnlösa ljuden barnet gör på väg mot sömnen
vi har inga egna ord för dem
Någon från stan har tappat sin oxblodsröda handske
den har legat ute i regnet, blivit stel
Nu måste de missa
blå gräsmattor
hotellen de byggt åt insekter
de ordlösa nickarna vi brukar ägna varandra
skriken från min vagn
och mina egna tysta skrik
istället sitter de i lägenheterna
i staden långt borta
allt pågår här
även när deras bostäder står som tomma dockskåp
helt i onödan planterade perenner
prunkar för ingen
dignar i gula klasar
gräset skriker högre än kvistarna
svårt att släppa tag om dagen
om dvalorna
De fattiga läggs i sina gravar
de rika blir lite mindre rika
Kanske formas en värld som klär mig lite bättre
inuti mig vibrerar de tusen små löven
Den grå sanden separerar
Kommentera